Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Svartvita flugsnapparens häckningsbiologi

Den svartvita flugsnapparen är en ganska vanlig häckfågel i fjällbjörkskogen, men som i Ammarnäs befinner sig i randzonen av sin utbredning. Den häckar gärna i fågelholkar och blir därmed lätt att studera. På så sätt bidrar flugsnapparna i Ammarnäs sedan 1965 med viktig kunskap om hur faktorer såsom klimat, födotillgång, rovdjur, konkurrens och miljögifter påverkar småfåglarnas häckning i fjällbjörkskogen.

En hand håller en brun fågel.
Ung svartvit flugsnappare.

I områden utan holkar finns det strax under tio revir flugsnappare per kvadratkilometer. I fjällbjörkskogen, liksom i andra skogsbiotoper, är tillgången på naturliga bohål begränsande för tätheten av häckande svartvit flugsnappare. I de holkområden som etablerats på sydsluttningarna av fjällen Gaissatj och Valle har den genomsnittliga tätheten häckande svartvit flugsnappare varit cirka tio gånger högre än utanför holkområdena. Beståndsvariationen och häckningsresultat under har redovisats för 1965 -2010 (Nyholm 2011).

Vad säger våra data?

Beläggning i holkarna

Svartvit flugsnappare är den helt dominerande arten i holkarna. Totalt (1965–2014) har 6467 häckningar av svartvit flugsnappare förkommit, medan andra arter (talgoxe, rödstjärt, göktyta, lappmes, blåmes) stått för endast 398 stycken (ca 6%).

Graf över andel holkar med häckande svartvit flugsnappare.

Andelen holkar som bebotts av svartvit flugsnappare har varierat kraftigt mellan säsongerna och uppvisar en tydlig minskande trend (se figur). Under 1960- och 1970-talen var ca 50–60% av holkarna bebodda av flugsnappare. Beläggningen minskade till ca 40-50% under 1980-talet och ytterligare till nuvarande 30–40%. En minskande trend gällde också revirtätheten hos den ”frihäckande”, populationen på Valle-Gaissatj sydsluttning under 1965–1999 (Enemar m.fl. 2004).

Häckningsstart

De allra första äggen för säsongen (1965–2014) värptes vanligen under sista veckan i maj eller första veckan i juni (22/5-9/6). Medeldatum för påbörjade kullar (häckningsstarten) varierade mellan 30 maj och 15 juni (se figur). Tidpunkten för häckningsstarten och värpningsperiodens längd har samband med när honorna anländer och väderläget efter ankomsten. Utvecklingen av äggfolliklarna i honan tycks kunna komma igång först när medeltemperaturen överskrider ca +6oC (överensstämmer med observationer i Kilpisjärvi, Finland (Järvinen)). Äggläggningen påbörjas ca 5 dygn senare. Även kortvarigt kyligare väder som inträffar under värpperioden kan medföra att denna blir förlängd. Under 1965–2014 varierade värpperiodens längd mellan 9 och 31 dagar (exkl. omläggningar). Ingen långsiktig trend förekom hos datum för säsongens första ägg eller för medeldatum för häckningsstarten.

Graf över häckningsstart.

Kullstorlek

Medelantalet ägg i kompletta kullar varierade mellan säsongerna 1965–2014 från 4,7 till 6,4 ägg. Kullstorleken var starkt beroende av vid vilket datum kullen påbörjats, - ju senare start desto mindre kullar. Minskningen var i genomsnitt 0,072 ägg per dygn, vilket är i nivå med vad som anges för svartvit flugsnappare i andra häckningsområden.

Honor av svartvit flugsnappare, och av flera andra fågelarter, som häckar invid stranden av St. Tjulträsk värper ofta färre ägg än vad som kan förväntas. I dessa förminskade kullar är äggen i allmänhet mer eller mindre tunnskaliga (Nyholm & Myhrberg 1977, Nyholm 1981) (Se vidare nedan!).

Häckningsresultat

Häckningsresultatet för svartvit flugsnappare varierade kraftigt mellan säsongerna, från 0,34 till 4,71 flygga ungar/häckning (se figur, streckad linje anger medelvärdet). Endast under två säsonger blev så många ungar flygga som behövs för att populationen skall vara självreprodu-cerande (4,4 ungar/kull; Järvinen 1983). Endast ca hälften av det behövliga antalet ungar producerades.

Graf över antal flygga ungar per häckning.

Bland faktorer som väsentligen begränsat häckningsresultatet kan pekas på:

  • Ogynnsamt väder (kyliga perioder, ibland med regn) som fördröjer äggläggningen (med färre ägg som följd), som gör att honorna under kortare eller längre tid avbryter ruvningen, eller som gör att föräldrarna finner otillräckligt med föda till ungarna.
  • Bopredation från mustelider har varit den enskilt främsta begränsande faktorn sedan mitten av 1980-talet, som drabbar såväl ägg, ungar, som häckande fåglar. Predationsfrekvensen varierar med tillgången av smågnagare. Från mitten av 1970-talet ökade andelen prederade bon kraftigt. Under perioden 1985–2006 drabbades i genomsnitt 26% av häckningarna, och mer än hälften av häckningarna blev spolierade under några gnagarfattiga säsonger. Predationsfrekvensen uppvisar åter en starkt minskande trend under 2000-talet.
  • Tunnskaliga ägg har förekommit framförallt i holkarna som placerats längs stranden av Stora Tjulträsk (Nyholm 1981). Ca 30% av kullarna vid stranden har i genomsnitt varit drabbade under åren, medan äggskalsdefekter i sort sett saknats i övriga holkområden. Tunnskalighet medför att äggen torkar ut under ruvningen, och förekommande embryo dör. De honor som värper tunnskaliga ägg lägger oftast betydligt mindre kullar än normalt, vilket också bidrar till att försämra häckningsresultatet.

Graf över andel döda ungar.

Det kan också pekas på en faktor som potentiellt kan befrämja häckningsresultatet. Det gäller den rikliga förekomsten avfjällbjörkmätarlarver (Epirrita) som uppträder vissa år på fjällsluttningarna, och som då utgör en stor del av boungarnas föda. Under ”Epirrita-åren” har ungdödligheten genomgående varit relativt låg, t.ex. 1984-1986.

De låga häckningsresultaten betyder som nämnts att holk-populationen av svartvit flugsnappare inte varit långsiktigt självreproducerande. För att upprätthållas har den behövt ett tillskott av individer från populationer som producerar ett överskott. Den långsiktiga nedåtgående täthetstrenden som populationen uppvisat har den gemensam med flera andra holkhäckande populationer i Skandinavien, i subalpina biotoper i Norge 1986–2005 (Thingstad, Nyholm & Fjeldheim 2006) och på lägre nivåer i Jämtland 1978–2006 (Sjöberg 2006). Populationsförändringarna i Ammarnäsområdet återspeglar därför sannolikt den storskaliga populationsdynamik som svartvit flugsnappare i Skandinavien uppvisat under slutet av 1900-talet.

Ortstrohet och ålder vid första häckning

Ringmärkningen av de häckande fåglarna och deras ungar utgör basen för bl.a. beräkningar av de häckandes ortstrohet till häckningsområdet och de ungas trohet till födelseområdet och vid vilken ålder de börjar häcka. Hittills har ringmärkning omfattat 4200 honor, 1817 hanar, och 14 502 ungar som lämnat bona. Uppgifter om ortstroheten till häckningsområdet har publicerats för åren 1965 – 1975. Andelen honor och hanar som återvände och häckade också året efter ringmärkning var i genomsnitt 8% resp. 24%. Honornas ortstrohet var lägre än vad som i allmänhet visats från sydligare områden. Hälften av honorna såväl som hanarna som återvänt fortsatte att göra så. Härav kan man sluta sig till att överlevnaden från en häckningssäsong till nästa är ca 50% för båda könen (Nyholm & Myhrberg 1983). Ungarnas ortstrohet till ursprungsområdet beräknades till 1,3% för honor och 3,3% för hanar (1965–1985). Endast 25% av hanarna, och 60% av honorna, häckade som 1-åringar (Nyholm 1986).

Mer om projektet

Syfte och historik

Projektets syfte är att genom studier av en fjällbjörkskogen naturligt etablerad art skaffa kunskaper om populationstrender och häckningsresultat under påverkan av potentiellt viktiga omvärldsfaktorer i fjällområdet (t.ex. klimat, föda, predatorer, gnagarcykler, konkurrens, miljögifter).

Projektet inleddes 1965 då 116 holkar fördelade på tre provytor fanns tillgängliga. Från 1966 var antalet holkar utökat genom att vissa av befintliga områden försetts med fler holkar och att nya områden etablerades (se Tabell nedan). Områdena K1 och K2 är speciellt värda att nämna, – de betraktas som ”kontrollområden”, där holkarna är relativt glest placerade och de häckande paren utsätts för minsta möjliga störning. K1 ersattes 1983 av K2, i samma terrängavsnitt. Motsvarande gällde T1, som från 1980 ersatts med T2. Från att ha varit placerade 2–3 meter över marken flyttades alla holkarna (utom i område K2) 1988 ner till ca 1,5 meters höjd, för att underlätta för observatören.

Metodik

Holkområdena är placerade på fjällsluttningarna mellan ca 500 och 650 m.ö.h. i såväl ängs- som hedartad fjällbjörkskog. Holkarna är av standard talgoxe/svartvit flugsnappar-typ. Hålets diameter är 32 mm och holkens invändiga bottenyta är 9x10 cm. Varje holk som är bebodd av svartvit flugsnappare besöks minst fyra gånger (oftast 5–10 ggr) per säsong för registrering av datum för äggläggning, totalt antal ägg, kläckta ägg, levande och döda boungar. Vid sista besöket rensas holkarna från bomaterial. ”Häckning” definieras förekomma i de bon där minst ett ägg värpts. Vissa biometriska uppgifter (som regel kroppsvikt, vinglängd) tas från häckande fåglar. Häckande hanar klassificeras enligt Drost’s (1936) färgskala. Ringmärkning sker av häckande individer och ungar (minst 5 dygn gamla). Ägg vägdes i fält som nyvärpta 1965–1976. För att bibehålla en jämn standard hos holkbeståndet ersätts defekta holkar av nya (ca 10%) inför varje häckningssäsong.

 

Antal holkar i holkområden

År Holkområde Totalt antal
F G K1 K2 V1 V2 E T1 T2 TO R
1965 44       44     28       116
1966 44       44     28       116
1967 44       122*     58**       224
1968 44       122*     58**       224
1969–76 44 24 34   122*     58**       282
1977 44 24 34   122*     58**     78 360
1978 44 24 34   122*     58**     78 360
1979 44 24 34   122*     58**   20 78 380
1980   24 34   122*   80   44 20 78 402
1981     34   122*   80   44 20 78 378
1982     34     80 80   44 20 78 336
1983–2014       30   80 80   44 20 78 332

* varav 78 st. bakelitholkar
** varav 30 st. bakelitholkar 

Sidansvarig:

Holkar

En holk som är fastsatt på en fjällbjörk.
Fågelholk i fjällbjörkskogen

I områden utan holkar finns det strax under tio revir flugsnappare per kvadratkilometer. I fjällbjörkskogen, liksom i andra skogsbiotoper,  är tillgången på naturliga bohål begränsande för tätheten av häckande svartvit flugsnappare. I de holkområden som etablerats på sydsluttningarna av fjällen Gaissatj och Valle har den genomsnittliga tätheten häckande svartvit flugsnappare varit cirka tio gånger högre än utanför holkområdena. Beståndsvariationen och häckningsresultat under har redovisats för 1965 -2010 (Nyholm 2011).

BESÖKSADRESS

Ekologihuset
Sölvegatan 37
223 62 Lund

Om webbplatsen

LEVERANSADRESS

Ekologihuset
Naturvetarvägen 6A
223 62 Lund