Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Fjällbjörkskogens fåglar

I fjällbjörkskogen finns ett mycket rikt fågelliv, både art- och antalsmässigt. Här samsas typiska norrlandssarter såsom blåhake och bergfink med arter som även finns långt söderut i landet, till exempel lövsångare och sävsparv. Vi räknar främst björkskogens tättingar (utom kråkfåglarna) varje år inom ett nio kvadratkilometer stort område, från barrskogens övre gräns upp till där björkskogen övergår i fjällhed.

Ett grönt hav av fjällbjörkskog.

Fjällbjörkskogen är jämte fjällheden den vegetation som mest präglar fjällvärlden. En långtidsstudie pågår i fjällbjörkskogen på berget Kaissats sluttning (bilden). Där sträcker sig björkskogen från sjön Tjulträsks strand ända upp till kalfjället. De första 37 årens (1963-1999) resultat finns publicerade i Enemar m.fl. (2004).

Vad säger våra data?

Antalet fågelarter i våra inventeringar ökade tydligt fram till början av 1990-talet, för att därefter ha minskat långsamt. Antalet par i området har däremot inte förändrats långsiktigt p ånågot tydligt sätt. I genomsnitt har tätheten varit runt 400 par per km2. Variationerna mellan åren är däremot betydande, från lägsta täthet år 2000 (196 par) till högsta år 2003 (583 par). Det kan tyckas märkligt att 2000-talet ståtar med både lägsta och högsta notering av alla 56 åren, men nästan lika låga och höga tätheter har registrerats tidigare.

Här visas antal arter och par per km2 som påträffats på inventeringarna i fjällbjörkskogen
Antal arter och par i fjällbjörkskogen

De åtta vanligaste arterna

Skalan visar antal par per km2. De två i särklass vanligaste arterna var lövsångare och bergfink. Ingen av dessa arter har någon långsiktigt ökande eller minskande trend.

Antalet lövsångare per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet bergfinkar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet rödvingetrastar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet gråsiskor per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet sävsparvar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet järnsparvar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet trädpiplärkor per km2 i fjällbjörkskogen

Bland de mindre vanliga men regelbundet förekommande arterna är trenderna vikande för några och ökande för andra.

Arter med ökande trender

Antalet gulärlor km2 i fjällbjörkskogen

Antalet gärdsmygar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet bofinkar per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet grönfinkar per km2 i fjällbjörkskogen

Arter med minskande trender

Antalet trädgårdssångare per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet talltitor per km2 i fjällbjörkskogen

Antalet svartvita flugsnappare per km2 i fjällbjörkskogen

Mer om projektet

Syfte och historik

Björkskogsinventeringarna vid Tjulträsk ingick från början i ett större sammanhang som initierats av planerna på att reglera Vindelälven och Tjulån för vattenkraftsproduktion. I början av 1960-talet inventerades skogsområden också vid Sorsele och Djupfors. Vattenkraftsutbyggnaderna genomfördes aldrig, men vi fick ändå möjlighet att fortsätta inventeringarna, som dock successivt begränsades till det nuvarande området, som är nio kvadratkilometer stort och ligger mellan Tjulån och Stora Tjulträsk och trädgränsen på fjällen Valle och Gaissatj väster om Ammarnäs.

Projektet startade 1963. Två olika metoder användes, dels revirkartering i små provytor, dels linjetaxering av hela det nio kvadratkilometer stora området. De första åren inventerades, som nämts, några ytterligare provytor, bl.a. på berget Ribovardo och nära Djupfors. Det som redovisas här baserar sig dock uteslutande på inventeringarna i kärnområdet. Inom detta område hade provytorna fram till 1973 en något större areal men från och med detta år fanns fyra fasta provytorna med en areal av 42 hektar.

Initialt var inventeringarna rent deskriptiva. Uppdraget var att karaktärisera fågelfaunan i de biotoper som skulle dränkas om vattenmagasin anlades. Så snart det blev klart att inventeringarna skulle kunna bedrivas långsiktigt i de huvudsakligen orörda fjällbjörkskogarna kom nya syften in i bilden, framför allt sådana som rörde vilka faktorer som styr ett fågelsamhälles sammansättning och dynamik, frågeställningar som var påtagligt centrala inom ekologin vid den tidpunkten. Senare byggdes den svenska miljöövervakningen ut under 1980-talet, och naturvårdsverket etablerade många nya områden med fågelinventeringar. Då blev våra inventeringar viktiga även ut denna synvinkel, särskilt viktiga eftersom de redan då pågått i många år och således kunde ge perspektiv bakåt i tiden. I dag spelar inventeringarna också en roll inom länets förvaltning av Vindelfjällens naturreservat. Nationellt utgör de fortfarande en av de mycket få källorna för bedömning av fjällfågelfaunans utveckling, t.ex. vid hotbedömningar för rödlistning.

Metodik

För utförlig metodik, se Enemar et al. (2004). Nedan följer en sammanfattning.

Två olika metoder används och resultaten från dessa kombineras till ett täthetsmått:

  1. Kartering av främst sjungande hanar under tio besök i fem olika provytor av känd storlek, av vilka de flesta inventerats alla säsonger fram till 1999. Därefter har två av de största ytorna, A4 och A5 inventerats alla år. Karteringsresultaten har tolkats enligt internationellt gällande regler och resultaten motsvarar därmed ungefär antal revir i provytorna.
  2. Protokollgång, ett slags linjetaxering som innebär, att man genomkorsar fältarbetsområdet ett antal gånger under det att man antecknar alla hörda sjungande hanar och övriga observationer som antyder förekomsten av en häckning eller ett revir. Protokollgångarna tjänar som ett nödvändigt komplement till provytekarteringarna. Många arter är nämligen så glest förekommande i fjällbjörkskogen att de riskerar att antingen inte alls bli registrerade i provytorna eller endast i så litet antal att informationen om deras förekomst blir för osäker. Alla inventeringar har utförts under juni månad.

Därefter beräknas siffror på fågeltätheten, s.k. härledda täthetsvärden (ungefär motsvarande antal revir/km2). I princip, men starkt förenklat uttryckt, beräknas dessa för varje art genom att man multiplicerar dess andel av totalantalet observationer i protokollgångmaterialet med fågelsamhällets täthet, såsom denna fastställts i provytorna. Den härledda tätheten är ett index, vars främsta värde ligger i att det för alla arter liksom för totalbeståndet kan användas för registrering av ändringarna i tätheten från säsong till säsong.

Sidansvarig:

Blåhake

Närbild på en blåhake.
Blåhaken är en art som i Sverige nästan uteslutande förekommer i fjällbjörkskog.

blahake_popdata

BESÖKSADRESS

Ekologihuset
Sölvegatan 37
223 62 Lund

Om webbplatsen

LEVERANSADRESS

Ekologihuset
Naturvetarvägen 6A
223 62 Lund