LUVRE står för Lund University Vindel River Expedition. Inventeringar har löpt oavbrutet sedan 1963 och ger fortlöpande information om tillståndet i vår fjällfauna.

Projektet har sin bas vid biologiska Institutionen, Lunds universitet, men drivs som ett löst sammanhållet projekt med proffs- och amatörforskare från såväl Sverige som utlandet.

Vi får ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Västerbotten och fältverksamheten har sin bas vid Vindelfjällens forskningsstation.

Historien om LUVRE

Låt sista älven som brusar i vår natur
Brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Så skrev Evert Taube om Vindelälven i filmen Äppelkriget just när slutdebatten om älvens öde skulle genomföras.

Då hade emellertid naturvetenskapliga forskningsrådet sedan länge engagerat sig i den växande älvproblematiken genom att beställa forskning rörande Vindelälvens naturvärden. Under 1950-talet hade man planerat en lång rad stora vattenkraftsutbyggnader, varav många också kom till stånd. Men protesterna mot exploateringen växte, och i början av 1960-talet kom krav på att vissa älvar helt skulle fredas från utbyggnad. En av de intensivaste debatterna rörde Vindelälven, men den förste april 1970 tog riksdagen beslutet att inte bygga ut.

LUVRE föds

Luvre-projektet föddes ur denna problematik. När vi startade verksamheten 1963 visste vi inget om huruvida älven skulle komma att byggas ut eller ej. Studierna skulle därför ha kunna stanna vid några års beskrivningar av fågellivet utefter en älv som senare inte skulle finnas till. Nu blev det inte så, utan projektet fortsatte i stället som en långsiktig övervakning av och forskning om fågelfaunan i älvens omland. Att forskningen till stor del koncentrerades till Ammarnäs berodde på att det var här de mest orörda naturtyperna fanns bevarade; längre ner längs älven omgärdades den av bebyggelse, odlingar och brukade skogar.

Sex personer första året – 1963

Uppdraget att starta projektet gick till Anders Enemar, då vid zoologiska institutionen vid Lunds universitet och senare professor vid zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet. En person som spelade stor roll var dåvarande professorn vid institutionen i Lund, Per Brink, som hade engagerat sig starkt i naturvården, bland annat genom boken Svensk naturvård av i dag (1962), och som var drivande bakom forskningsrådets initiativ. Forskargruppen som reste till Ammarnäs våren 1963 bestod av sex personer. De första åren var arbetet koncentrerat till inventeringar av fåglarna i de viktigaste miljöerna, granurskog, fjällbjörkskog och fjällhed. Redan de närmast följande åren växte dock gruppen snabbt till ett tjugotal personer per år.

Verksamheten breddas

Eftersom de flesta av oss var forskare, nöjde vi oss inte med att bara räkna fåglarnas antal, utan ville också genomföra andra undersökningar. På så sätt kom Luvre-projektet att bli alltmer mångformigt och delvis mera inriktat på grundforskning (se publikationslistan). Successivt breddades också den rena övervakningen med årlig registrering av tillgången på fågelföda (frön och evertebrater). Detta ledde bl.a. till mycket intressant uppföljning av de våldsamma fluktuationerna hos fjällbjörkmätaren. Miljögifter blev också aktuella genom bl.a. försursningsproblematiken, och för detta ändamål utsågs svartvita flugsnapparen till försökskanin, en uppgift som den fortfarande har genom att häcka i de tre hundra holkar vi har uppsatta. De populationsdynamiska frågeställningar som växte fram ur inventeringarna krävde nya grepp. Ett sådant var att starta fångst av fåglar på sensommaren. Då kunde faktorer som ungfågelandel, fettupplagring inför flyttningen och eventuell tidspress att också hinna rugga studeras. Under senare år har övervakningen av fåglarnas bestånd fått allt större betydelse naturvårdspolitiskt, något som också skapandet av Vindelfjällens naturreservat bidragit till. Det har lett till att vi fått flera nya uppdrag av länsstyrelsen. Mycket sidoinformation har vi också fått tack vare de många åren, bland annat intressanta återfynd av ringmärkta fåglar och häckningsbiologisk basinformation tack vare att vi registrerat de fågelbon som påträffats. Organisatoriskt har projektet administrerats av en chef och ett årligt stormöte. Vart tjugofemte år genomförs en fördjupad analys av verksamheten och en jubileumsmiddag; just nu planeras evenemanget 2012.

Mer om LUVRE-projektet

Ytterligare detaljer om projektets start och historik finns i publikationerna nr 9 och 17 samt i den bok som gavs ut med anledning av Anders Enemars 70-årsdag (nr 100). Under årens lopp har endast fyra personer varit chefer för Luvre-projektet: Anders Enemar (1963–1987), Sören Svensson (1987–2000), Roland Sandberg (2000–2006) och Åke Lindström (från 2006).